Helg igen

 Igår skulle vi vara kulturella, jag och Sofia. Vi skyndade oss hem från skolan för att äta tidig middag för sedan skulle vi ta bussen till ”Quito colinial” där det varje fredag kväll är en dans och musikuppvisning vid samma torg som presidentpalatset. Vi åt middagen och skyndade iväg till bussen som skulle ta 15-20 minuter. Vilken tur, precis när vi kom till busshållplatsen, vid 6 tiden, kom bussen! Där satt vi och när det hade gått en timme började vi fundera över om vi kanske satt på fel buss, nåja, det var väl bara att sitta kvar, bussen vänder väl tillbaka någon gång, tänkte vi. Efter en halv timme till när bussen började vara nästan tom gick vi fram och började höra oss för. Nej, den bussen skulle inte gå tillbaka. Då började det kännas lite jobbigt för Quito är väldigt stort och vi var ute i förorterna. Chauffören och hans medhjälpare började sin fredagsfest där på bussen och bjöd oss också att vara med, vi avböjde. Till slut körde de oss till en busshållplats i alla fall, där vi kunde ta en annan buss hem. Efter tre timmars bussåkning i Quito var vi i alla fall tillbaka i stan och kunde gå hem. Man går inte gärna ensam ute i Quito efter sju på kvällen men på bussen satt en trevlig man som skulle åt samma håll som vi så vi fick sällskap. Det blev i alla fall billigt, har vi konstaterat, tre timmars bussåkning för 50 cent, det är ungefär 3,50. Inga foton för vi vågade inte ta fram kameran.




Guiden som tog oss upp på Cotopaxi

Idag var det vulkanbestigning igen. På morgonen åkte vi till Cotopaxi. Vi åkte bil ganska högt upp (Quito ligger på 2 800m), till 4 100m, där ifrån började vi gå. Det var inte mer än 1,3 km men det var brant uppåt. Vi gick i lite drygt en timme och kom till 4 800 m. Det är väldigt jobbigt att gå så högt uppe, man blir väldigt andfådd. Efter en liten paus där fortsatte vi lite till och kom upp till glaciärkanten på 5 000m. (Kebnekaise är 2 106 m) Då var vi nöjda! Men jag tänkte nog flera gånger att min kvot för att bestiga vulkaner nu är fylld för ett bra tag framöver.



Usikt från vulkanen



Första etappen

 

Framme vid målet, glaciärkanten!

Ner går det alltid mycket lättare och vi åkte mountainbike sista 14 km. Då låg jag på bromsen mest hela tiden.



Det är fullt drag på karaokebaren här under lägenheten i kväll, och i natt antagligen. Det är visst rockfest. Får väl se om det hjälper med öronproppar.